Vetenskapsområdet för medicin och farmaci

Mia Phillipson: Svensk forskning behöver självförtroende!

2016-05-09

– Jag säger ofta till mina barn att de måste hitta ett arbete de älskar, säger Mia Phillipson, professor i fysiologi. Och hon lever som hon lär, dagarna i laboratoriet ser hon inte ens som ett jobb – ändå tycks livet som forskare vara långt från friktionsfritt.

– Att tänka fritt är störst! Jag vill verkligen ändra den där gamla devisen i universitetshuset, och jag tycker att dagens akademi bör präglas av just den fria tanken. Kreativitet och ambition borde väga tyngre när finansiärerna ska fördela sina anslag, och här är jag övertygad om att svensk forskning har mycket att vinna på en attitydförändring.

Våren 2015 utsågs Mia Phillipson till en av åtta nya ledamöter i Sveriges unga akademi. Rekryteringen var tveklöst värdefull för båda parter. Med Mia fick forumet ett forskningspolitiskt engagemang som står få efter. I forumet hittade Mia en nationell grund att påverka och förbättra de villkor som omger landets unga forskare.
– I bästa fall är vår tillvaro fantastisk, vi får omsätta våra idéer i verklighet och se människor i vår närhet växa. Dessvärre är det många bland oss som inte får tillgång till de förutsättningar som krävs för att bedriva nyfikenhetsbaserad forskning. Jag tror att många postdoktorer bär på revolutionerande idéer som aldrig realiseras eftersom Sverige saknar infrastrukturen att ta vara på dem.

Inför sin egen postdoktorperiod valde Mia Phillipson att byta barndomens och studentårens Uppsala mot Kanada och Calgary. 2006 återvände hon emellertid hem och leder idag sitt eget team vid Uppsala biomedicinska centrum. I juli 2014 befordrades hon 41 år ung till professor i fysiologi vid Uppsala universitet.
– Idag sitter jag säkert i båten och kan fokusera på min forskning. Jag har dessutom tillräckliga anslag för att våga arbeta med större tålamod, ett privilegium jag och många med mig sällan får uppleva. Naturligtvis är bra forskningsfinansiering en balansakt, men ju större belopp, desto större projekt där resultaten kan växa innan publicering, vilket jag är övertygad om skulle bidra till att öka både kvalitet och anseende på svensk forskning.

Utöver sitt engagemang i Sveriges unga akademi deltar Mia Phillipson även i tvärvetenskapliga samtal hur Uppsala universitet ska rekrytera morgondagens forskare och förse dem med den infrastruktur de behöver. Idéerna är ännu inte lanserade, men redan nu upplever hon en reell möjlighet till påverkan.
– Att delta i vårt vetenskapsområdes framtidsgrupp har dessutom ökat mitt självförtroende, vilket kan vara nog så viktigt som kvinna i akademin. Inte så att vi nödvändigtvis har strukturellt sämre förutsättningar, men vi måste definitivt bli bättre på att ta plats. För att nå dit behöver vi arbeta med vårt inre, våga ta oss själva på allvar och känna att vi kan. Och inte minst måste vi uppmuntra våra barn att våga tro på sin egen kompetens och följa sin enskilda stig utan att snegla på samhällets könsbundna förväntningar.

Själv ställdes Mia Phillipson våren 2015 inför vad som skulle kunna ha inneburit en närmast olöslig situation då hennes make avled efter en tids sjukdom. Utöver den svåra personliga förlusten, fann hon sig plötsligt ensam med tre barn i skolåldern. I en fas i tillvaron som även under normala omständigheter ställer stora krav på livspusslande, måste hon nu foga in dubbla doser föräldramöten och inskolning mitt i arbete och ledning av hennes tolv personer stora forskarteam.
– Det fungerar faktiskt bra. Jag får stor hjälp av min mamma, barnens farmor och farfar, samt inte minst kollegor inom universitetet. Forskare har ju ett väldigt flexibelt arbete, och möjligen underlättar det att vi är ett relativt ungt team, men min forskargrupp har visat stor förståelse och hänsyn för den situation jag befinner mig i.

Den del av Uppsala biomedicinska centrum som Mia Phillipson och hennes team förfogar över präglas redan vid första anblicken av precis den nyfikenhet och kreativitet hon efterlyser i forskningen. I entrén faller ögat på en litografi av det inom akademin något annorlunda inslaget Lasse Åberg, runt kaffemaskinen pågår en till synes improviserad diskussion mellan halvdussinet kollegor, och sannolikt är ingetdera en slump.
– Jag anser att bra forskning kräver viss friktion och försöker konsekvent bygga in heterogenitet i teamet. Det må vara nationalitet, karaktärsdrag eller förkunskap, huvudsaken är att alla i gruppen bidrar till att se utmaningar ur olika perspektiv. Idag är vår främsta styrka precis den kreativitet som föds i kontraster.

Då Mia Phillipson 2014 tilldelades Eric K. Fernströms pris till yngre, särskilt lovande och framgångsrika forskare framhölls just idérikedomen och hur det starka teamet förfogar över flera avancerade experimentella tekniker. Gruppens upptäckter, som hur celltransplantation kan bota diabetes och vilken effekt sömnbrist har på immunförsvaret, har redan väckt stor medial uppmärksamhet. Härnäst förbereds publiceringar kring nya sätt att använda immunceller i riktade läkemedelsbehandlingar.
– I vårt fält är det viktigt att resultaten har klinisk relevans med praktisk betydelse för sjukvården. Att jag nu handleder en doktorand som brinner för entreprenörskap har fått mig att dessutom börja leka med möjligheten att driva företag.

Forskning, fysiologi, företag och akademisk framtid. Frågan är om Mia Phillipson överhuvudtaget reflekterar över alternativa karriärer? Svaret kommer blixtsnabbt. Absolut inte, forskningen är mer än ett jobb, det är ett intresse. Många gånger har hon motiverat för sina barn varför hon faktiskt vill jobba, liksom att de själva måste hitta ett arbete de älskar. Sin elvaårige son har hon kanske redan övertygat på båda punkterna.
– Han prövade att läsa en av mina fysiologiböcker och blev helt förtrollad. Nu har jag lovat att han ska få formulera och testa sin egen idé, så i höst ska han hälsa på oss här på labbet för att prova vårt arbete, fast ”göra det som är viktigt” som han säger. Vi får se var det slutar, men fysiologi är utan tvekan både roligt och viktigt och vi borde alla prata betydligt mer om det, allra helst med våra barn!

Fakta – Mia Phillipson

Namn: Mia Phillipson
Ålder: 42 år
Titel: Professor i fysiologi
Bor: Bodarna, Uppsala-Näs
På sängbordet: Steglitsan av Donna Tartt, en väldigt bra bok.
Den senaste komplimangen: Fick jag av en granne för att jag kunde fixa ett problem med båtmotorn.
Mitt sommarprogram skulle handla om: Organdonation, alla borde ta ställning och bidra till att förlänga liv.
Om jag fick en ledig dag: Skulle jag ta ännu en ledig dag och åka till Stora Karlsö.

Läs mer Två uppsalaforskare nya i sveriges unga akademi
Läs mer Uppsalas Fernströmspris till Mia Phillipson
Läs mer Fem unga uppsalaforskare blir Wallenberg Academy Fellows


Magnus Alsne, foto: Mikael Wallerstedt

Fler forskningsprofiler