Vetenskapsområdet för medicin och farmaci

Mia Phillipson: Fria tankar föder framgångsrik forskning

2017-09-11

Att frigöra tanken från etablerade perspektiv kräver kreativitet och mod, men kan bli enormt givande. Så vad kan vi i Uppsala göra för att få kreativiteten att frodas vid vårt universitet, och vilka infrastrukturer behövs för att utröna om våra idéer är rätt, skriver Mia Phillipson, professor i fysiologi.

Kreativitet är en viktig komponent i framgångsrik forskning. Ordet betyder enligt Nationalencyklopedin ”förmåga till nyskapande, till frigörelse från etablerade perspektiv”, vilket ju är precis vad forskning bör innehålla. Hur kan vi då få kreativiteten att frodas vid vårt universitet och därmed främja forskning som leder till de stora genombrotten? Det är i stort vad universitetets senaste utvärdering, KoF17, ska belysa genom att identifiera styrkor, svagheter och utvecklingsområden i våra forskningsmiljöer. Att stimulera nytänkande är något alla tankesmedjor verkar för, och det finns målande historier om kuddrum och lianer som inslag i kontorslandskapen för att stimulera personalen att se saker ur olika perspektiv. Det är kanske något Akademiska hus tagit till sig tänker jag, när jag besöker Segerstedthuset. Mitt i stentrappan har det placerats inbjudande sittbänkar för trappmingel och den skulpturala trätrappan lockar till livsfarligt trappräcksrace.

Innan svaret levereras i den färdigställda KoF17-rapporten kan vi passa på att fråga oss vad vi vid Uppsala universitet kan  göra för att få kreativiteten att frodas. Kreativitet spirar i miljöer rika på mångfald och öppenhet, vilket är värdegrunder vi idag måste försvara. Mångfald kännetecknar både de forskare och den forskning som huseras inom Uppsala universitets väggar, och är något vi bör ta väl vara på. Transkulturella och transdisciplinära möten kan ge upphov till väldiga insikter även inom ens eget forskningsfält, när oväntade frågor får oss att tänka efter och om. Samtal med studenter kan - enligt amerikanska  nobelpristagare – vara lika viktigt för forskningen som de med samarbetspartners, något vi kanske inte tänker på så ofta.

Universitetets mångfald (och imponerande ålder) är tydlig vid ett besök på något av universitetets museer, vilka vittnar om hur forskare kartlagt och systematiserat material insamlat exempelvis från olika resor av Linné et al.. På BMC har vi den lätt makabra utställningen av foster i olika ålder som konserverats i glasburkar och exponeras i vitrinskåp. Tillsammans har detta arbete bidragit till kunskapsbanken, vilken sedan kategoriseras och magasineras, och används för att förstå oss själva och vår omgivning. Denna organisering av kunskap i olika kategorier är nödvändig för att vi ska klara av att förhålla oss till den.  Samtidigt begränsar den vår övergripande förståelse och insikt om samband, då vi riskerar att konstruera artificiella barriärer när områden som i naturen inte är skilda hamnar i olika boxar eller forskningsämnen. Att frigöra tanken från de etablerade perspektiven kräver kreativitet och mod, men kan bli enormt givande. Vårt universitets slogan bör alltså tolkas som att tänka fritt är första steget till att tänka rätt.

Men det räcker inte att tänka fritt. Idéerna måste sedan prövas för att se om tanken var rätt. Här sätter universitetet de viktiga ramarna som möjliggör detta i form av anställningar, forskningsmedel och faciliteter. Stora idéer kräver längre tid, och en långsiktighet i såväl anställningsform och projektanslag frigör denna. Uppsala universitet arbetar för att detta ska gälla även yngre forskare i form av biträdande universitetslektorat som rätt använda är ett sätt att låta framstående unga forskningsledare från hela världen testa sina idéer i Uppsala. Men för att det ska fungera i praktiken måste systemet för utvärdering inför  befordran vara på plats, så att institutionerna vågar utlysa tjänsterna och de biträdande lektorerna vet på vilka kriterier de utvärderas.

Universitet roll är att vara den facilitator/inkubator som sporrar och möjliggör bevisandet eller förkastandet av våra briljanta idéer. Och för att dessa nu ska kläckas, reser jag mig från skrivbordsstolen, byter Bikupan mot Blåsenhus eller café Rullan, pratar forskning med en främling och tänker fritt och stort.

Mia Phillipson
professor i fysiologi

Läs mer om Mia Phillipsons forskning
Läs även:
Mia Phillipson: Svensk forskning behöver självförtroende!

Läs även Bengt Westermark: Den kliniska forskningens möjligheter
Läs även Eva Vingård: Främjar arbete hälsa och välstånd?
Läs även Dan Larhammar: Vårt behov av fakta är omätligt
Läs även Bengt Gerdin: Oaktsamhetens många ansikten

Nyheter