En bärande idé i Thomas Manns skildringar av sjukdom är att den inte enbart är en ofrånkomlig del av livet. Den är framför allt en katalysator för utveckling och en förutsättning för att uppnå vår fulla potential. I Bergtagen är tuberkulos premissen som möjliggör protagonisten Hans Castorps mognad som människa. I Doktor Faustus öppnar syfilis dörrarna för kompositören Adrian Leverkühn att äntligen infria sitt geni. I Döden i Venedig accepterar den åldrande Gustav von Aschenbach kolera och död i utbyte mot att slutligen få spränga borgerlighetens och förnuftets bojor.

I sin sista publicerade text låter Thomas Mann en av karaktärerna fastslå att ”det finns sjukdomar som är bra för doktorerna”. Ett inte alltför vågat antagande är att Mann både en och flera gånger under sin levnad fastslog att det finns sjukdomar som är bra för patienterna.

Thomas Wedérus är vetenskapsjournalist, ett välbekant namn i svensk och internationell press och en flitigt anlitad föreläsare. Vid Konst Läkekonst tar vi del av Thomas Wedérus reflektioner kring författaren Thomas Mann och dennes konstnärliga förhållande till hälsa och sjukdom.

Via nedslag i klassiska romaner som Döden i Venedig, Bergtagen och Doktor Faustus blickar vi in i Manns världar där – i likhet med vår egen – sjukdomen väntar runt hörnet. Förhoppningsvis kan det skänka oss viss tröst att veta att den inte enbart är av ondo.

Konst Läkekonst är ett samarbete mellan Kulturkommittén vid Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset med stöd av UNT.